En sådan där dag på den där dagen
Imorse hade jag ännu en av mina sådana där dagar när jag bara ville ligga kvar i sängen med Ullis. Inte till kylan, inte till jobbet, inte till problemen. Nej. Dela hennes värme, i sängen, i det bekymmerslösa.
Bekymmerslöst, ja.
Ullis är en tjej med en märkvärdig egenskap där hon som om det var det enklaste i världen knuffar undan allt det trista som jag har samlat på mig under en arbetsdag, och ändå har ork att bearbeta sitt egna som hon står i.
Ullis är en tjej som jag kan sitta tyst bredvid utan att vi tycker att tystnaden blir jobbig, men samtidigt någon jag kan hamna i en diskussion med i sängen klockan ett på natten, där vi går igenom ställen vi ska åka till när det blir sommar igen.
Men framförallt. Ullis är en tjej som tycker att det kan vara besvärande när jag håller om henne när hon är sysselsatt med annat. Inte eftersom hon inte gillar kramar, utan eftersom hon känner att hon inte har tid att krama tillbaka. Det tycker jag är det allra bästa exemplet på hur hon är, och varför jag hade en sådan där dag idag, den här dagen.
